Biluthyrning Turkiet

Inledning

På gränsen mellan Europa och Asien ligger det populära semestermålet Turkiet med sin huvudstad Ankara. Staden har nästan tre miljoner invånare och fortfarande synliga spår av en historia som började långt innan vår tideräkning. Ankara ligger i centrala Turkiet till skillnad från Istanbul, som ligger i den västra delen av Turkiet. Turisterna lockas enormt av denna stads rika historia och även av de soliga badorterna vid Medelhavets och det Egeiska havets kuster.

Islam har ett stort inflytande på Turkiets kultur, även om landet egentligen är sekulärt. Kulturälskare kan fördjupa sig i det mångfaldiga samhället. I Izmir, Istanbul, Efeze och Bursa hittar man kvarlämnade skatter från Antiken och senare tidsepoker.

Historia

Turkiet har en anmärkningsvärt rik historia. Anatolien, eller Mindre Asien, har varit bebott sedan den yngre stenåldern. Det första stora riket etablerades här på 700-talet f. Kr. Hettiternas rike varade fram till 1200-talet f. Kr. I omgångar styrde frygier, kimmerier, lyder, karer och lyker över området.  

Omkring 1200 f. Kr. slog sig grekerna ner i dagens Turkiet. De drevs bort av perserna på 500-talet. 334 f. Kr. erövrades riket av Alexander den store. Följden av detta blev att Anatolien delades in i separata hellenistiska kungadömen.

Under det första århundradet f. Kr. hamnade hela området en del av det Romerska riket  Den romerska kejsaren Konstantin den store döpte om huvudstaden Bysans till 'Nya Rom'. Sedan skulle denna stad även kallas Konstantinopel och Istanbul. Konstantin I är berömd för att vara den första kristna kejsaren i det Romerska riket. Efter 312, under slaget vid Pons Mulvius, konverterade han till den nya religionen.

Omkring 400 e. Kr. började det Västromerska riket falla samman. Anatolien anslöt sig till det Östromerska riket, också känt som det Bysantinska riket, vars huvudstad är Konstantinopel.

1071 besegrade turkiska seldjuker den bysantinska kejsaren Romanus IV. Seldjukerna kom till Anatolien från Centralasien. De var muslimer och grundade ett seldjukiskt sultanat. Detta rike upptog delar av Centralasien, Iran, Anatolien och Mellanöstern.

1243 besegrades seldjukerna av mongolerna. Gradvis föll riket sönder. Osman I tog tillfället i akt att grunda en ottomansk dynasti på 1300-talet. På 1500- och 1600-talen var det ett av världens mäktigaste riken. Ottomanerna utvidgade oavbrutet sitt rike mot Centraleuropa. Det ottomanska riket sträckte sig över tre kontinenter och kontrollerade stora delar av Sydösteuropa, Mellanöstern och Nordafrika.

Under Första världskriget tog det redan förfallna riket parti för tyskarna. De förlorade kriget och det Ottomanska riket kollapsade. 

Under och även efter Första världskriget tvingades de armeniska, grekiska och assyriska invånarna i imperiet att flytta. Många armenier förlorade sina liv under denna process. Diskussionen om huruvida folkmord begicks av turkarna eller inte pågår än idag.

Två år efter att kriget hade slutat skrevs fredsfördraget i Sèvres under. De allierade tvingade ottomanerna att överlämna stora delar av sitt imperium. Armenien blev självständigt och ottomanerna förlorade Syrien, nuvarande Libanon, Irak, Palestina, Thrakien, Smyrna och Marmarasjön.

De allierade styrkorna ockuperade från och med denna tidpunkt Istanbul och Izmir. Detta tände gnistan till en motståndsvåg bland turkarna. Nationalismen flammade under Mustafa Kemal Pashas ledning. Han skulle bli känd under namnet Atatürk (Turkarnas fader). Det turkiska självständighetskriget utkämpades. Krigets syfte var att återvinna de områden som man hade förlorat vid freden i Sèvres.

1923 skrev Mustafa Kemal under Lausannefördraget och grundade den nya Republiken Turkiet. Den politik han utövade kallades 'kemalism'. Det var hans avsikt att modernisera Turkiet. Kalifatet avskaffades, staten blev sekulär och det arabiska alfabetet byttes ut mot det latinska. Folket tvingades anpassa sig till stora förändringar. De tvingades till exempel att bära moderna istället för traditionella kläder. Dessutom var kvinnor inte längre tillåtna att bära huvudduk på offentliga platser. 

Under Andra världskriget förblev Turkiet neutralt. 1945 förklarade landet, mer eller mindre symboliskt, krig till Tyskland.

1952 gick Turkiet med i NATO. 1974 invaderade Turkiet Cypern. Turkiska Republiken Nordcypern grundades på öns norra del. Fram till idag är Turkiet det enda landet som erkänner denna republik. 

Mellan 1960 och 1990 rådde en period av politisk instabilitet i Turkiet. 1960, 1971 och 1980 präglades av militärkupper. 1997 gjordes en så kallad postmodern kupp.

Sedan 1980 har kurderna i östra Turkiet kämpat för att få en självständig stat. PKK, de kurdiska rebellstyrkorna, stred under flera år tills deras ledare Öcalan blev arresterad. 2002 övergav kurderna sin kamp. Påtryckningar från EU ledde till att den kurdiska minoriteten fick ökade rättigheter. 

Sedan 2003 har Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) makten. Detta parti ser religionen som en av grundpelarna i samhället. Armén och ämbetsmannaväldet är misstänksamma mot partiet, eftersom det har sitt ursprung i den förbjudna organisationen Milli Görüs.

Samhälle och kultur

Turkiet har mer än 71 miljoner invånare. Tre fjärdedelar av befolkningen är turkisk. Lite mer än 20 % av befolkningen är kurdisk. Övriga 5 % består av adygéer och lazer (kaukasiska folk), araber, syrier och armenier.

Landets största religion är Islam, även om turkarna inte har någon statsreligion. Nästan alla turkar är muslimer. De flesta av dem är sunniter. En femtedel av dem är aleviter och utgör därför en del av den moderata religiösa och kulturella rörelsen Shi'i Islam. Särskilt på landsbygden styrs de sociala relationerna av islam och tradition. Där, men även i städerna, är kvinnornas och männens världar strikt åtskilda.

Andra religiösa minoriteter i Turkiet är kristna, grekisk-ortodoxa, armenisk-ortodoxa och judar.

Landets officiella språk är turkiska. Förutom turkiska, pratar en femtedel av befolkningen kurdiska. Andra språk som talas är arabiska, armeniska och lazerfolkets språk.

Politisk situation

Det turkiska parlamentet består av en kammare, Turkiets stora nationalförsamling. I denna församling sitter 550 medlemmar under en femårsperiod.

Sedan 1982 väljs Turkiets president för en period på fem år. Presidenten har inte endast en ceremoniell roll. Han är den som utser landets ministrar och domare. Dessutom är han överhuvud i det Nationella säkerhetsrådet. Turkiets nuvarande president är Abdullah Gül. Han innehar sitt ämbete sedan 2007. Gül är medlem i AKP, Rättvise- och utvecklingspartiet. Den öppet islamistiska presidenten är något kontroversiell, eftersom sekulära turkar är rädda att detta ska äventyra separationen mellan kyrkan och staten.

Sedan lång tid tillbaka försöker Turkiet bli medlem i Europeiska Unionen. Förhandlingarna inleddes 2005.

Ekonomi

Sedan 2001 har stora ekonomiska förändringar införts med hjälp av Internationella valutafonden och under ledning av sakkunniga minister Kemal Dervis. 2003 införde den turkiska regeringen nya lagar vilka ledde till vidare utveckling av bland annat utländska investeringar. Dessutom överfördes många statligt ägda företag i privat ägo. 

Turismen är en av de viktigaste ekonomiska sektorerna i Turkiet. Några av de andra inkomstkällorna är bankväsendet, järn- och stålindustrin, samt oljeraffinaderi. 

I Turkiet betalar man med ny turkisk lira.

Geografi och klimat

Turkiet upptar 783 562 km². Landet är uppdelat i 81 provinser med sina egna distrikt. I väster gränsar Turkiet till Grekland och Bulgarien. Medurs ligger sedan Svarta havet, Georgien, Armenien, en liten del av Azerbaijan, Iran, Irak, Syrien, Medelhavet och Egeiska havet. Bosporen separerar Turkiets europeiska väster från det asiatiska öster. Dessutom utgör Bosporen ett sund mellan Marmarasjön och Svarta havet. I väster flyter Marmarasjön in i Dardanellerna, som är förbindelsen till Svarta havet.

Den europeiska delen av Turkiet består främst av sumpmarker.

Den ostliga asiatiska delen av Turkiet går under namnet Anatolien. Den består huvudsakligen av en högplatå som ligger mellan 2000 och 2500 meter över havet. Området är omgivet av en bergskedja med några toppar som är över 3000 meter höga. På platån finns det saltstäpper, saltblock och saltträsk. Det salt som löses upp i vatten flyter slutligen ut i Tuz Gölü, en saltsjö som är 1650 km² stor.

Västra Turkiet består av ett delvis skogsbevuxet kuperat landskap, som sedan går över i berg. Genom detta område flyter många små floder och en stor flod. Menderes strömmar genom sydvästra Anatolien och mynnar slutligen ut i Egeiska havet. Turkiets största flod är Kizil Irmak, den röda floden.

I väster, nära staden Denizli, ligger Pamukkales kalkstensterrasser. Detta sagoliknande landskap gör rättvisa åt sitt namn 'bomullsslottet'. Det består av bassängformade kalkstensavlagringar som skapar vita, förstenade vattenfall. Platsens naturskönhet har med åren gjort att den har blivit en turistattraktion.

I öster, på gränsen till Armenien, ligger Araratberget. Med sina 5156 meter är det landets högsta berg. Araratberget är berömt eftersom det var på detta berg på vilket Noa strandade med sin ark efter syndafloden. Topparna är täckta med snö som döljer bergets vulkan.

Den östra delen av Turkiet och centrala Anatolien har ett äkta inlandsklimat. Somrarna är torra och hetta, vintrarna är ofta extremt kalla. På vintern har området mycket snöfall. Ju längre söderut man reser, ju torrare blir det. På somliga platser är klimatet ökenliknande. Närmare Medelhavet har landet Medelhavsklimat. Somrarna är varma och vintrarna är milda. De flesta regn- och snöfall inträffar på vintern. Områdena vid Svarta havet utmärker sig för att har varmt havsklimat.

Trafik och infrastruktur

I tätortsområden är den högsta tillåtna hastigheten 50 kilometer/timmen. Utanför tätortsområdena får man köra i 90 kilometer/timmen och på motorvägar 120 kilometer/timmen. Vägarna i Turkiet är i skapligt skick, även om vägarna på landsbygden kan vara gropiga. Turkiets främsta motorvägar går från Erdine till Ankara. I allmänhet är vägarna i Turkiet inte särskilt tätt trafikerade. Turkiska städer har dock väldigt tät och kaotisk trafik. Att köra bil i städerna rekommenderas inte för folk som inte är vana vid det.

Att åka buss i Turkiet är inte bara billigt, utan även bekvämt. Bussar ansluter alla städer och byar. Dessutom är de snabba. Det är också möjligt att resa till Turkiet med buss från andra länder. Från städer som till exempel Frankfurt, Wien och Thessaloniki kan man resa till Istanbul.

Från Istanbul kan man nå städer som Budapest, Bukarest, Belgrad och Sofia, med tåg. Tåg är i allmänhet långsammare än bussar.

Istanbul, Ankara, Izmir och ett flertal badorter vid Medelhavet har alla flygplatser. Från Istanbul Ataturk flygplats finns det ett antal flygningar till olika europeiska städer, New York, Nordafrika, Mellanöstern och Asien. Inrikesflygningar till större städer sköts av Turkish Airlines. Turister som vill inleda sin solsemester direkt efter ankomsten kan till exempel flyga till Bodrum flygplats, Antalya flygplats eller Izmir flygplats.

Mat och dryck

De traditionella turkiska rätterna har främst influenser från det ottomanska köket, vilket märks på kombinationen av olika sorters frukt som äts tillsammans med kött. Med tiden har den turkiska maten även påverkats av områden som Iran, Irak, Egypten och Balkanhalvön. Samtidigt inspireras Turkiets kulinariska spektrum Mellanöstern, Balkan och Västeuropa. Den turkiska maten är omväxlande. Landet är stort och urvalet av olika sorters rätter likaså.

En typisk turkisk frukost består av ost, smör, oliver, ägg, gurka gröna paprikor, marmelad och honung. En rostad blandning av salta ingredienser kallas menemen, vilket är en vanlig frukost. Den kan ätas med ett stort urval av turkiska bröd. Folk dricker vanligtvis svart te till frukost. 

Runt Svarta havet används mycket vete och ansjovis i matlagningen. Från sydöstra Turkiet härstammar den berömda kebaben och blaklava. Kebab är kryddad tunnskuret kött som träs upp på ett roterande grillspett. För det mesta görs kebab av lamm- eller nötkött. I områdena runt Egeiska havet, Medelhavet och Marmarasjön har rätterna Medelhavskaraktär. Fisk, kryddor och krispiga grönsaker är standaringredienser i denna kosthållning. Specialiteter som kashek, manti och gözleme har sitt ursprung i centrala Anatolien. Kashek är en rätt som finns både i det turkiska och armeniska köket. Denna stuvning görs av korn och kött. Manti är pastaknyten fyllda med lamm- eller nötkött. Denna delikatess är vanlig i många länder i Centralasien. Den typiska turkiska varianten utmärker sig genom att rätten toppas med yoghurt, vitlök och rödpeppar. Yoghurt är en uppskattad sidorätt eller ingrediens i hela det turkiska köket. För att laga gözleme, fyller man deg med finskuret kött, spenat, fetaost, svamp, ägg, potatis eller med en kombinitation av två av dessa ingredienser.

I Turkiet, liksom i många andra länder som en gång i tiden tillhörde det Ottomanska riket, äter man idag baklava som efterrätt eller kaka. Baklava görs av flera lager filodeg, med hackade nötter som doppats i sirap eller honung. Gaziantep är känd för att vara denna sötsaks vagga. Än idag kan man njuta av utsökt baklava i denna stad.

Äggplanta är en av de mest använda grönsakerna i det turkiska köket. Inte bara rätter med kött, utan även marmelader smaksätts med äggplanta. Kötträtter görs nästan aldrig av fläskkött, eftersom det inom islam finns förbud mot att äta detta kött.

Turkarna dricker te under dagen, i de typiska små glasen. Förutom te så är det turiska kaffet berömt. Det är starkt och dricks därför vanligen med mycket socker.

Turkiets berömda drink är raki. Det är anissprit som blandas med vatten och blir mjölkvit

I flera århundraden har folk producerat vin i Turkiet. Sedan turismen blev en viktig inkomstkälla så har vinproduktionen fått uppmärksamhet igen. Viktiga vinregioner ligger nära kustområdena, i centrala Anatolien och i öster. De flesta viner exporteras inte.

Tidszon

Turkiet ligger i tidszonen GMT/UTC+ 2. På sommaren vrider man fram klockan till GMT/UTC+ 3.

Logi

I Turkiet finns det många hotell. Särskilt på populära badorter som Antalya, Alanya och Bodrum finns det ett stort utbud av logi. Det finns gott om lyxiga och bekväma hotell.

Förutom hotellen så väljer många turister att tillbringa natten på pensionat. De flesta är bekväma och rena.

I många av de större städerna och på turistorter finns det vandrarhem.

För de som vill campa är det inte lätt att hitta en plats. Det finns inte många campingplatser, även om det ofta är tillåtet att campa bredvid hotell. I södra Turkiet, längs kusten, i Cappadocia och Istanbul, kan man hitta ett fåtal campingplatser. Ofta lämnar sanitetsfaciliteterna mycket att önska.

Externa källor

För mer information om Turkiet, rekommenderar vi Google och följande källor:

• Wikipedia, Turkiet
• Turkiska regeringens officiella webbsida