Spara tid och pengar. Vi jämför biluthyrningsföretagens erbjudanden i Namibia på dina vägnar.
EasyTerra Biluthyrning Namibia är en oberoende jämförelsesida för biluthyrning. Vårt system jämför priser mellan välkända biluthyrningsföretag så att du som kund alltid kan boka din bil genom oss till ett konkurrenskraftigt pris.
Oavsett om du letar efter en liten hyrbil eller en kombi för hela familjen har vi alltid ett lämpligt fordon till lägsta pris. Nedan visas några exempel på vårt urval i Namibia.
Vilken försäkring ska jag välja, och vad är vitsen med depositionen? Läs vår artikel med nyttig information och tips, så att du kan välja den hyrbil som är rätt för dig.
EasyTerra Biluthyrning jämför hybilspriser på följande destinationer
Namibia utforskas bäst med hyrbil. EasyTerra Biluthyrning har mer än 6 avhämtningsplatser i Namibia. Detta betyder att det alltid finns en avhämtningsplats nära ditt resmål.
Namibia är ett fascinerande land i sydvästra Afrika. Landet är torrt, varmt och så vackert att det tar andan ur en. Ur politisk synvinkel har Namibia varit fredligt ända sedan landet uppnådde sin självständighet 1990. Många olika folkgrupper lever tillsammans i detta vidsträckta land. Allt detta gör att det är väldigt intressant att besöka Namibia. I mitten av landet ligger dess huvudstad Windhoek. Andra viktiga städer är Walvisbaai, Luderitz och Swakopmund.
Landskapet bjuder på utsökta vyer. Anmärkningsvärd flora i Namibia är kokerboom och welwitschia. Den första är en jättelik grön aloe, en typisk afrikansk suckulent. Welwitschia är en av världens märkligaste växter. Genomsnittsåldern för denna växt är femhundra år, men den kan även bli över tvåtusen år gammal. Världens största levande landdjur går omkring på namibisk jord: den afrikanska savannelefanten. Idag är ekoturismen en av Namibias största inkomstkällor. Afrikanska savannelefanter och många andra vilda djur kan ses i vildmarksreservaten. På nätterna kan turisterna övernatta i parken, omgivna av tusentals kilometer ofördärvad natur.
Grottmålningar vittnar om att det område som idag utgör Namibia var bebott långt till baka i tiden. Målningarna gjordes för mellan 29 000 och 1500 år sedan. De första bantu-talande folken anlända till norra Namibia mellan år 0 och 500 e. Kr. Man tror att san eller bushmännen var de första som bosatte sig här. Dessa människor bor fortfarande i Namibia.
Den första europén som satte sin fot här var portugisen Diogo Cao. 1485 förtöjde han vid den namibiska kusten, reste ett kors och fortsatte sin resa längs Afrikas kust. Den namibiska öknen formade en naturlig barriär och därför stannade alla expeditioner vid kusten.
Under 1500-talet migrerade herero och ovambi till Namibia. Efter detta kom nama stammarna från söder under den andra hälften av 1700-talet. Under samma period slog sig kavango ned i norr. I avsnittet 'Samhälle och kultur' beskrivs de olika folkslagen i Namibia.
1793 fick den holländska auktoriteten som styrde över Goddahoppsuden, makten över Walvisbaai. I slutet av 1700-talet hade britterna ersatt holländarna. Varken britterna eller holländarna trängde in i inlandet.
På 1800-talet upptäckte europeiska missionärer inlandet. Det var på detta sätt som Namibia kom under tyskt styre. Under denna tid kallades landet för 'Tyska Sydvästafrika'. Walvisbaai, den viktigaste havshamnen blev kvar under brittiskt styre. Ursprungsbefolkningen protesterade häftigt mot det tyska förtrycket. Under tiden slog sig ett stort antal tyskar ner i den nya kolonin. En av anledningarna till detta var att de hittade diamanter. Tyskarna tog land från urinvånarna och resultatet blev att relationen mellan dem förvärrades.
Ursprungsbefolkningens uppror resulterade 1904 i Herero- och Namaquakrigen. Den berömda Hendrik Witbooi ledde namaquafolket i deras krig mot förtryckarna. Till sist slutade kriget med folkmorden på herero och namaqua. 80, respektive 50 % av dessa folkgrupper dog i massakern.
Under det Första världskriget hamnade Namibia i händerna på Sydafrika. Det förblev ett mandatområde till efter Andra världskrigets slut. Sydafrika såg sin möjlighet och annekterade Namibia. Än en gång motsatte sig befolkningen sitt öde. Efter 1966 skapades SWAPO:s (South-West Africa People's Organization) militära gren. Denna gerillagrupp, som kallades Namibiska folkets befrielsearmé, inledde ett självständighetskrig. Det var inte förrän 1988 som Sydafrika gick med på att dra sig tillbaka från Namibia. Den riktiga självständigheten uppnådde landet 1990. 1994 lämnade Sydafrika slutligen över Walvisbaai.
Det finns många olika folkslag som bor i Namibia. Ovambo, kavango, damara, nama, caprivi, san, baster och tswana bor alla i detta land. Med tiden har de olika folkgrupperna blandat sig och gett upphov till en ny minoritet. 6 % av befolkningen är vit.
San är det äldsta folket som bor här. De kallas även för Bushmännen. De utmärker sig för att älska musik och dans. Ordet 'San' betyder 'främling'. Namnet gavs till dem av deras rivaler, khoikhoi. Därför föredrar san att bli kallade för bushfolket.
Nama bor i söder. De kom till Namibia under 1800-talet. Förr i tiden kallades de även för hottentotter. De brukade bo vid Orangefloden, men uppkomsten av diamantgruvorna fick dem att flytta norrut. De har en lång tradition av poesi och historieberättande. Även för detta folks identitet är olika former av musik viktiga.
Den största folkgruppen av alla är ovambo. Nästan hälften av den namibiska befolkningen tillhör denna grupp. Det finns åtta undergrupper i Namibia. De har alla sina egna kungar och språk. Eftersom språken liknar varandra så klassificeras samtliga som en del av språkfamiljen oshiwambo.
Trots folkmordet 1904 lever fortfarande en liten grupp herero i Namibia. Detta folk är nära besläktat med himba som också bor i landet. Sedan lång tid tillbaka är människorna i båda grupperna herdar. Deras språk, otjiherero och zemba liknar varandra väldigt mycket. Ursprungligen bar både herero och himba få kläder. Nuförtiden bär himbakvinnorna fortfarande en slags liten kjol. Hererokvinnorna, å andra sidan, började bära klänningar i viktoriansk stil på grund av den nära kontakten med européer.
Damara bebodde troligtvis området innan dess att nama och herero anlände på 1700- och 1800-talen. Ursprungligen kom denna grupp från Zambia eller Zimbabwe. Nuförtiden bor mer än hundratusen damara i Namibia.
Basterna bor i Rehoboth, ungefär nio mil söder om Windhoek. De härstammar från europeiska kolonisatörer, främst från holländare, och lokala afrikanska khoisankolonier. Dessa kolonier består idag av khoikhoi och san. Det finns ungefär 35 000 baster som lever på ett område vilket sträcker sig över 14 000 km².
I regionen caprivi bor caprivifolken. Detta är en allmän benämning för alla de olika stammar som bor här, vilka kan skilja sig väldigt mycket från varandra.
Namibia är världens mest glesbefolkade land, trots det stora antalet olika folkslag. Mindre än två miljoner människor är bosatte i Nambibia. De flesta namibier bor i landsbygdsområden.
Det finns lika många språk i Namibia som det finns olika stammar. Det officiella språket är engelska. Emellertid kan mindre än 1 % av befolkningen tala engelska. De olika grupperna använder afrikanska för att kommunicera med varandra. En betydande grupp talar språken nama och damara, herero och kavango.
Förutom de traditionella afrikanska religionerna så är kristendomen vitt utbredd i Namibia. Mellan 80 och 90 % av befolkningen bekänner sig till denna religion. Många nama har konverterat till islam. De är nu den största gruppen muslimer i Namibia.
Sedan 1990 har Namibia varit en republik, indelad i tretton distrikt. Landets nuvarande president är Hifikepunye Lucas Pohamba. Det styrande partiet är SWAPO. 2005 svor Pohamba presidenteden. Han efterträdde Sam Nujoma, den själständiga republiken Namibias första president. Landet har anslutit sig till FN och till den Afrikanska Unionen. Namibia är ett fredligt land.
En av SWAPO regeringens spjutspetsar är omfördelning av mark till befolkningen. På grund av landets förflutna som koloni ägs tre fjärdedelar av marken av endast 20 % av befolkningen. Omfördelningsprocessen av land är mycket långsam, eftersom grundlagen endast tillåter att marken säljs om markägaren ger sitt tillstånd.
Den namibiska ekonomin baserar sig främst på gruvindustri och fabriksarbete. Trots att endast 1 % av Namibias jord kan odlas så arbetar nästan hälften av befolkningen inom jordbrukssektorn. Arbetslösheten är mycket hög. Mellan 30 och 40 % av människorna är arbetslösa. Inkomstskillnaderna är också stora.
På grund av sin gemensamma historia så är den sydafrikanska och den namibiska ekonomin tätt sammanknutna. Namibia är den femte största tillverkaren av uran. Förutom detta är landet huvudleverantör av kvalitetsdiamanter. Landet innehåller en mängd bly, silver, tenn och tungsten.
Turismen är en ny inkomstkälla för Namibia som blir allt viktigare. Varje år besöker omkring en miljon människor landet. Turisterna kommer främst från Sydafrika, Tyskland, Storbritannien, Italien och Frankrike. Namibia är berömt för sin ekoturism. Särskild vildmarksparkerna med sina många djurarter utgör en stor sevärdhet.
Namibias valuta är dollar.
Namibia täcker 824 268 km² land och ligger på den sydvästra sidan av Sydafrika. Landet gränsar till Angola, Zambia, Botswana och Sydafrika. Väster om Namibia ligger Atlanten. Mellan Angola och Botswana finns det en liten landremsa, ungefär tre mil bred. Den kallas Capriviremsa och tillhör Namibia. Området är uppkallat efter den tyska förbundskanslern Georg Leo von Caprivi di Caprara di Montecuccoli. Capriviremsan var scenario för självständighetskriget som rasade från 1960 till 1990. Caprivis befrielsearmé ville frigöra sig från Namibia. Idag består regionen främst av nationalparker.
Landskapet kan delas in i flera olika områden som alla har sina särdrag. Vid Atlanten ligger Namiböknen. Kalahariöknen går längs den sydöstra gränsen till Botswana. I centrala Namibia hittar man savann och skogsområden. Slutligen förvandlas dessa skogiga regioner till frodiga skogar i nordost.
Det finns fem stora floder som går genom Namibia. Kunene, Okavango, Kwando och Zambezi utgör naturliga gränser till Botswana och Zambia. De första tre floderna kan följas ner till Angola. Den sista av dem har sitt ursprung i Zambia. Orangefloden går genom den södra delen av landet. Denna flod har sitt ursprung i Drakensbergen vid gränsen mellan Sydafrika och Lesotho. Slutligen utgör Orangefloden en gräns mellan Sydafrika och Namibia. I söder hittar man även Brandberg. Detta berg är det högsta berget i Nambibia. Dess högsta topp är 2579 meter.
I söder ligger Fish River Canyon. Denna kanjon som får en att tappa andan är omgiven av klippor.
Namibia är det enda landet i världen som har låtit skydd och bevarande av naturen ingå i grundlagen.
Det namibiska klimatet är torrt. De varmaste månaderna är januari och februari. Medeltemperaturen ligger på omkring 3ºC. Under vintern, från maj till september, kan temperaturen variera från -6ºC på natten till 20ºC under dagen. I allmänhet är vinterdagarna också soliga och klara. Det mesta regnfall sker under sommaren.
De namibiska vägarna kan ibland vara hemska. Resenärer som vill resa mellan byar och utanför stora städer rekommenderas att ha med sig extra däck. Vägnätet ansluter Namibia till grannländerna Angola, Botswana, Sydafrika, Zimbabwe och Zambia.
Busstransporten är begränsad. Från Windhoek finns det bussar till Johannesburg och Kapstaden. Minibussar förbinder Oshakati och Keetmanshoop.
Järnvägsnätet är knappt. Huvudspåren går från gränsen till Sydafrika genom Keetmanshoop och sedan till Walvisbaai. Sedan går den till Windhoek, Okahandja och Swakopmund. Städerna Omaruru, Otjiwarongo, Otavi, Tsumeb och Grootfontein har också järnvägsanslutning.
Walvisbaai och Luderitz är de viktigaste hamnarna i Namibia. Särskilt Walvisbaais fiskeindustri är ett viktigt bidrag till Namibias ekonomi.
Det finns åtta flygplatser i Namibia. Resenärer som flyger från andra länder landar på Hosea Kutako internationella flygplats. Denna flygplats ligger ungefär fem mil söder om Windhoek.
Besökare kommer antagligen att bli överraskade av namibisk mat. En av ingredienserna i det namibiska köket är insekter. En populär delikatess bland befolkningen på landsbygden, men även i städerna, är mopanelarver. Larverna kan hittas på mopaneträden, därav namnet. På oshiwambo, det vanligaste språket, kallas insekterna omagungu. Omagungu serveras ofta med majsgröt.
Många namibiska folkgrupper har sina egna speciella sätt att laga mat på och sina egna populära ingredienser. Grönsaker som äts ofta är pumpa, paprika och lök. Kolonisatörerna införde sin egen mat i Namibia. Tyskarna introducerade sina typiska söta bakverk och kött. Bratwurst äts under Oktoberfesten i oktober, då det också finns ett överflöd av öl och vin. Från Sydafrika kommer boerworst: bondens korv.
Typiska namibiska drycker är till exempel walende och mataku. Den första är ett vodkaliknande destillat gjort av palm. Den som har lyckats smaka på mataku har druckit vin gjort av vattenmelon.
Namibia ligger i tidszonen GMT/UTC+ 1. På sommaren är tiden GMT/UTC+ 2. Klockan vrids tillbaka på vintern.
Eftersom turismen är en växande inkomstkälla så finns det mysiga och välskötta hotell i Namibia.
Ekoturism är också mycket populärt i Nabia. Turister kan tillbringa natten i primitiva hyddor eller tält. Att campa i nationalparker kan rekommenderas. Det finns många campingplatser. Man avråder turister starkt från att campa i vildmarken. Ofta är det även möjligt att tillbringa natten på bondgårdar. Man kan sova i tält eller inomhus i gästrum.
I städerna finns möjlighet att bo på bed & breakfast.
För mer information om Namibia rekommenderar vi Google och följande källor:
Följande frågor och svar är ett urval av de mest populära frågorna. Om du inte hittar svaret på din fråga, titta på sidan Vanliga frågor eller kontakta osss.