Biluthyrning Marocko

Inledning

Marocko ligger vid Afrikas norra kust. Antalet invånare är ungefär 34 miljoner människor. Marocko är ett arabiskt kungadöme med starka influenser från Medelhavsområdet. Landets huvudstad är Rabat. I denna stad, med över 1,7 miljoner invånare, har regeringen sitt säte.

Marockanerna är nästan alla muslimer. Islam är också statsreligionen. En stor del av den marockanska befolkningen härstammar från berberna. Långt innan arabernas ankomst bodde detta folk i dagens Marocko.

Förutom hav, så har Marocko berg och även en del öken. Landskapen är ofta förtjusande. De flesta städer ligger nära kusten. Casablanca, Agadir och Tétouan är alla kuststäder med olika sevärdheter. Många platser i de marockanska städerna finns med på UNESCO:s världsarvslista. Meknes, Marrakech, Rabat och Fez är till exempel kända som de fyra kungliga städerna. Att besöka deras medinas (gamla stadskärnor) och souqs (bazarer) med sitt livliga folkmyller och sina doftande kryddor väcker sinnena till liv.

Historia

De första spåren av bosättningar i dagens Marocko härstammar från den yngre stenåldern. Omkring 8000 f. Kr. beboddes Maghrebområdet av Capsienmänniskorna. Dessa människor levde främst av jakt. Landskapet var annorlunda på den tiden. Det var mindre torrt och i de högre områdena fanns skogar som liknade de vi idag finner i Medelhavsregioner som Italien och Grekland.

Omkring 2400 f. Kr. kom berberna till Marocko. Deras civilisation sträckte sig från Atlanten i Nordafrika till Siwaoasen i nordvästra Egypten. I söder bebodde de territoriet fram till floden Niger. Vid deras ankomst kom jordbruket till Marocko. Från den tidpunkt odlade man säd i Marocko, som på den tiden kallades Mauritanien.

Flera århundraden senare, under den klassiska perioden, blev Marocko en fenicisk handelskoloni. Detta folk kom från det område som är känt som Libanon. Den feniciska sjömakten nådde sin höjdpunkt mellan 1200 och 800 f. Kr. Omkring 1200 f. Kr. grundade fenicierna en handelsstation här. Efter Karthagos fall 146 e. Kr. blev Marocko en del av det romerska riket. När detta imperium också föll sönder på 400-talet e. Kr. och slutligen tillintetgjordes, erövrade vandaler, västgoter och bysantinska greker området. Berberfolket stod emellertid emot inkräktarna i bergen. Marockos högre regioner förblev i händerna på de ursprungliga invånarna.

Under 600-talet banade islam snabbt sig fram till Nordafrika. 683 erövrade Umayyad-dynastin Marocko. General Uqba ibn Nafi gav regionen namnet Maghreb al Aqsa: fjärran västern. Det tog bara ett århundrade att omvandla regionen till islam. Idag är Marocko fortfarande ett islamskt land.

Berberfolket påverkades av den arabiska kulturen. De antog religionen och många seder. Under 1000-talet störtade berberstammarna araberna från tronen och skapade sina egna dynastier. Almoraviderna, Almohaderna och Mariniderna styrde successivt över Marocko. Slutligen hade dynastin Sa'adi makten i Marocko, nordvästra Afrika och stora delar av Iberiska halvön.

På 600-talet ersatte de arabiska alawiterna dynastin Sa'adi. Under denna period hade imperiet försvagats på grund av problem mellan Spanien och det Ottomanska riket. Imperiet överlevde under alawiternas styre. Det förlorade en del land, men förblev välmående.

Ottomanerna jagades iväg från Algeriet av fransmännen 1830. Den algeriska ledaren Abd El Kader stöddes av marockanerna i sitt uppror mot fransmännen. I början av 1900-talet ledde detta till en överenskommelse mellan Frankrike, Storbritannien och Spanien om att dela Marocko i tre delar. Området runt Tanger blev en internationell zon. Andra områden blev franska eller spanska. Under 1920- talet uppsto en revolt bland invånarna i Rif mot deras förtryckare liksom mot de marockanska befälhavare som underkastade sig kolonisatörerna. Revolten krossades.

1934 hamnade Marocko slutligen under fransk jurisdiktion. Marockanska soldater stred under den franska generalen De Gaulles ledning under det Andra världskriget. Förutom detta, etablerades 1943 det Förenade Självständighetspartiet (Istiqlal) av nationalisterna. Partiet kämpade för ett självständigt Marocko styrt av kung Mohammed V. Men Frankrike tvingade Mohammed V till exil och utsåg Mohammed ibn Arafa till Marockos nya kung.

Det marockanska folket motsatte sig kraftigt dessa nya åtgärder. Slutligen tvingades den nya kungen fly till Tanger och Mohammed V återvände. 1955 blev han kung av Marocko och året efter deklarerade Marocko sin självständighet från Frankrike. Man skrev under avtal med Spanien, genom vilka Marockos självständighet erkändes. Emellertid behöll Spanien makten över de nordliga enklaverna Ceuta och Melilla, den sydliga enklaven Ifni och Västsahara.

När Marocko gick med i FN 1956, försökte man tvinga Spanien att lämna över Västsahara och Ifni. Men Spanien bestämde sig för att göra något annat. Spanjorerna avkoloniserade Ifni, men behöll makten över Västsahara.

1961 avled kung Mohammed V. Hans son Hassan II efterträdde honom. Hans regeringsperiod började med turbulens vilken skulle hålla i sig under en lång period. 1963 uppstod konflikter mellan Marocko och Algeriet. Detta krig kallades 'Sandkriget'. Sandkriget slutade 1964. 1971 och 1972 präglades av kupper. De misslyckades dock och kung Hassan II lyckades sitta kvar på sin tron. 1976 återvann Marocko kontrollen över Västsahara. Spanien avkoloniserade denna region.

1999 dog kungen. Makten fördes vidare till hans son Mohammed VI. Han försökte modernisera landet. Man försöker förbättra kvinnornas position i samhället. Dessutom har berberfolkets situation förbättrats. De har diskriminerats ända sedan arabiseringen av Marocko.

Samhälle och kultur

Den större delen av det marockanska folket bor öster om Atlasbergen. Ungefär tre fjärdedelar av marockanerna härstammar från berberna. Hälften av dem är arabiserade. Berberna var de första invånarna i Nordafrika. Deras kultur har sitt ursprung tidigare än 2400 f. Kr. Förutom i Marocko, bor de även i Algeriet och Libya. Många berber emigrerade till europeiska länder, som till exempel Nederländerna, Frankrike och Belgien.

Sedan lång tid tillbaka bor det en liten grupp judar i Marocko. Antalet judar minskar, främst därför att många av dem utvandrar till Israel.

Över hälften av marockanerna bor i städer. Det pågår en ständig migration från landsbygden och bergen till tätortsområdena.

Det officiella språket som lärs ut i marockanska skolor är standardarabiska. Detta språk infördes i Marocko av araberna på 600-talet. Marockanerna talar en dialekt av detta språk. Det finns ett flertal varianter, beroende på vilken region man befinner sig i. I städerna påverkades språket av andalusiskan. I nordväst talar man en dialekt som har anknytning till bergsregionerna. Beduindialekt talas ofta på slätterna vid Atlanten. Hassani kan höras i några delar av Sahara. Berberspråk som till exempel rif är också en del av urvalet av språk som talas i Marocko. Franska är det andra viktigaste språket i det offentliga livet.

Nästan alla marockaner är sunnimuslimer. 1 % av befolkningen är kristen och en liten grupp judar bor i Marocko. De omfattar 0,2 % av befolkningen.

Politisk situation

Marocko har varit en självständig stat sedan 1956. Landet är en monarki. Det nuvarande statsöverhuvudet är kung Mohammed VI. Han har makten att upplösa regeringen. Förutom att vara statsöverhuvud är Marockos kungar också Amir al-muminin: de troendes befälhavare. Som sådan har de en moralisk och spirituell roll inför muslimerna.

Det marockanska parlamentet har haft ett tvåkammarsystem sedan 1963. Det består av Deputeradekammaren och den Rådgivande kammaren. Abbas El Fassi har varit landets premiärminister sedan 2007. De främsta politiska och rojalistiska partierna i Marocko är höger-mittenpartierna Union Constitutionelle, RNI, PND och Mouvement Populaire. Framstående oppositionspartier är Istiqlal, USFP och UNFP. Det islamiska partiet Adl wa Lihsane är förbjudet.

Marocko är uppdelat i 39 provinser. Landet har status som associerad medlem av EU.

Ekonomi

Marocko kännetecknas fortfarande för att vara ett utvecklingsland. Emellertid har Marocko ganska stabil ekonomi. Marockos främsta handelspartner är Frankrike. En av de två huvudsakliga inkomstkällorna är utvinnandet fosfat. Fosfat finns främst i västra Sahara.

Förutom detta så är jordbrukssektorn mycket viktig. Marocko är en av de ledande producenterna av cannabis i världen. Särskilt den norra delen av landet drar nytta av att odla och handla med denna produkt. Marocko är även världens största exportör av mandel.

Även fiske är viktigt. Marocko har Afrikas största fiskmarknad. I utbyte mot ekonomisk hjälp kan europeiska fartyg segla på marockanska vatten för att fiska.

Casablanca är landets ekonomiska hjärta. Tanger, i norra Marocko, är ett industriellt centrum under utveckling.

Turistsektorn har varit den främsta arbetsgivaren i flera år. Denna inkomstkälla växer kraftigt.

Många marockaner lämnade landet under 1950- och 1960-talen för att söka arbete i länder som till exempel Nederländerna, Belgien och Frankrike. Många av dem återvände aldrig till Marocko. Idag bor den andra generationen marockaner, gästarbetarnas barn, kvar i dessa länder.

Marockos valuta är dirham.

Geografi och klimat

Marocko upptar 446 550 km². Detta nordafrikanska land gränsar till Algeriet i öster och till Mauretanien i söder. Gränsen till Algeriet har varit stängd sedan 1994. I norr gränsar Marocko till Gibraltarsund. Medelhavet och Atlanten omger också landet.

I norra Marocko, kantat av Medelhavet, ligger den 35 mil långa bergskedjan Rif. Dessa berg sträcker sig från väst till öst. Rifbergen är en låg bergskedja. Den högsta toppen är Jabal Tidiquin, som är 2448 meter hög.

I Atlasbergen kan man hitta skrovliga klippor, sjöar, floder och skogar. Den vildaste naturen hittar man i Höga Atlas, vars toppar är 4000 meter höga. I Mellan Atlas är landskapen mindre extrema och utsmyckade med cederträn och vattenfall.

Sydöstra Marocko utgörs huvudsakligen av Sahara. Denna öken är världens största varma öken och sträcker sig över 9000 000 km².

Vid Medelhavet hittar man ett bördigt område som i stor utsträckning är uppodlat. Ungefär 12 % av Marocko är täckt av skog.

I allmänhet har Marocko Medelhavsklimat med torra somrar och milda vintrar. Atlasbergen sträcker sig över Marocko, Algeriet och Tunisien och gör vindsidan bördig eftersom molnen stannar där. Läsidan ligger i den så kallade regnskuggan med betydligt mindre regnfall. Marockos läsida ligger i öst och sydöst.

Trafik och infrastruktur

I Marocko betalar man tull på motorvägar. Högst tillåtna hastighet är 120 kilometer/timmen. Alla större städer, såsom Rabat, Marrakech, Tanger, Fez och Casablanca, är anslutna till varandra genom motorvägar. De marockanska vägarna är i ganska bra skick. Nästan alla vägar är asfalterade och här och var finns det ett hål.

Det finns 14 kommersiella flygplatser i Marocko. Internationella flygplatser som Casablanca Anfa flygplats och Casablanca Mohammed V flygplats ansluter Marocko till Europa, Asien och Mellanöstern. Från Tanger flygplats, Agadir Al Massira flygplats, Fez Saiss flygplats och Marrakech flygplats kan man flyga till olika destinationer inom och utanför Marocko.

ONCF ansluter de flesta städer av betydelser genom ett effektivt tåg- och bussnät. Tågen är snabba och bekväma. Att resa med buss är också trevligt, inte bara mellan olika städer utan även i själva städerna.

Mat och dryck

Det marockanska köket är mycket varierande. Araber, berber, spanjorer, samt folk från Mellanöstern och Medelhavsregionen är några av de många kulturer som har bidragit med sina ingredienser till de marockanska rätterna. Kanel, kummin, peppar, ingefära, saffran och gurkmeja är kryddor som används mycket. Dessa används för att smaksätta kött och grönsaker. Marockaner äter mest kyckling och lamm.

Ett antal marockanska rätter är till exempel couscous, harira, och tajine. Couscous är mycket populärt, inte bara i Marocko, men även i många andra länder. Det består huvudsakligen av semolinagryn.

Harira är en soppa som traditionellt äts under Ramadan. Viktiga ingredienser för att laga harira är linser, kikärter och tomater. Det är en kryddstark soppa med persilja, paprika och koriander.

Tajine är egentligen ingen rätt, utan en gryta i vilken man tillagar olika rätter. Den ser ut på ett särskilt sätt. Den är försluten med ett konformat lock. Fisk, lamm, eller kyckling kan stuvas i en tajine, med kryddor som kanel, ingefära och kummin.

Marockaner dricker mycket te med färsk mynta.

Tidszon

Marocko ligger i tidszonen GMT/UTC+ 0.

Logi

Hotellen i Marocko är klassificerade enligt ett stjärnsystem. Särskilt på turistmål som till exempel Casablanca, Marrakech, Agadir och Fez hittar man hotell i alla kategorier när det gäller bekvämlighet och lyx.

I större städer finns det några vandrarhem och även bed & breakfast. Ingen av dessa sorters logi är tillgänglig i överflöd. De flesta städer har ett eller kanske ett fåtal vandrarhem.

Det finns gott om lägenheter att hyra. Hus och villor kan hyras för en semestervistelse, men även för en längre period.

Campare kan hitta platser där de kan slå upp sitt tält i Marocko. Inte bara längs Medelhavets och Atlantens kuster utan även i Atlasbergen och till och med i Sahara finns det campingplatser. Campingplatserna är öppna hela året. De som gillar lyx när de campar har inte kommit till rätt plats. Särskilt sanitetsfaciliteterna lämnar mycket att önska.

Externa källor

För mer information om Marocko rekommenderar vi Google och följande källor:

• Wikipedia, Marocko
• Officiell webbsida för Marocko